Känslor
Jag har pendlat så mycket i olika känslolägen - allt från ledsen, hysterisk, arg, förlamad, sorgsen till att helt plötsligt skratta och le. Skrattet och leenden kommer när jag minns vår fina son och alla hans hyss. När jag tittar på filmer av honom
och bilder. En pojke med större hjärta och livsglädje finns inte. Älskade lilla fina barn.
Idag har vi haft ASIH här för att hjälpa oss i vårt sorgearbete. Jag och N är väldigt olika och vi hittade inte riktigt varandra igår. Slutade med att N inte kände igen mig - kanske inte så konstigt då vi inte ens kunna föreställa oss detta. Jag
har verkligen pendlat i alla känslor och även visat sidor som han kanske inte visste fanns. Jag har insett att jag lider av extrem separationsångest. Allt gör ont utan C. Min fina lilla C. Saknaden är enorm och går inte att beskriva. Det
är helt galet att få äran att vara mamma till en pojke som man är med konstant och sen helt plötsligt så är han inte där.
Jag har insett idag att sedan N blev sjuk för många år sedan i sin psykiska ohälsa stängdes många av mina känslor av för att skydda mig lite (naturligtvis inte känslorna av kärlek). Men nu kan dessa känslor inte skuffas undan utan kommer med full kraft.
Vilket är helt omöjligt att hantera. Tack och lov får vi naturligtvis proffesionell hjälp och det vet jag att vi behöver för att någonsin kunna bygga upp oss igen.
Jag tog tag i och åkte tillsammans med en väninna och handlade. Det kändes bra att åka iväg lite och köpa ljus för att upprätthålla stämningen hemma. Det blev även ytterligare med helium och ballonger till Cs födelsedag. Som jag längtar tills vi kan släppa
iväg dessa för jag vet att han kommer tycka om det så mycket. Allt för min pojke och skapande av nya rutiner.
Ibland går jag in och pratar med C - pratar med C annars också. Men det är alltid skönt att komma in på hans rum och bara vara en liten stund. Önskar bara att han var här fysiskt istället! Jag önskar ingen detta vi går igenom.
