16 december
Ärligen ska jag säga att jag spånar lite på hur jag vill att denna blogg ska sluta. Den betyder väldigt mycket för mig och den bär på enormt mycket som har ett enormt stort värde för mig. Antagligen kommer jag fortsätta skriva fast på ett annat sätt.
Att skriva till Caspian har blivit viktigare och vem vet hur det kommer sluta…
Idag har jag och N fortsatt med familjerådgivning och jag inser mer och mer hur viktigt det är med att få hjälp att reda upp mycket inom en själv. Jag är under utveckling. Mitt krossade jag behöver en ny uppbyggnad. Jag är inte samma person mina känslor
kan inte kontrolleras på samma sätt, att lära känna sig själv är av större vikt än vad jag trott. Man tror man känner sig själv, men jag är inte så säker på det.
Caspian, nu skriver jag till dig. Idag har jag sett månen i två olika skepnader och jag tänker bara på dig. Minns dina genomträngande, vackra och glittrande ögon. Som jag saknar dig min älskade lilla pojke. Jag vill så mycket hålla om dig.
Jag älskar dig så mycket!
