26 juli
Dagarna börjar alltid lite segt. Speciellt när vi inte har något måste att göra. Fokuset idag blev på att hitta present till barnens kusin - kusinen som Caspian verkligen såg upp till - de var som bästa kompisar. Det smärtar så att veta att de inte kommer
växa upp tillsammans men jag är glad att de har haft varandra. Caspian berövades ett långt liv och det är så svårt att acceptera. Han fick dock uppleva oändlig kärlek och fin vänskap av de som stått nära och det är det jag gläds åt!
Vissa dagar kryper det totalt i kroppen av saknad och då vet jag att det enda som kan lindra det lite är en lång promenad. Det är precis som att jag inte vet var jag ska bli av, inget hjälper riktigt. Det är en bottenlös sorg som är helt ohanterbar! Jag
fick med mig N ut i den fina sommarkvällen och det blev lite rastning av mig och jag fick ut lite krypningar, men det är för stunden. Smärtan sitter alltid där!
