22 juni
Tröttheten i kroppen börjar kännas. Det gör så ont i hela kroppen att veta att Caspian fysiskt inte är här. Jag har verkligen inte ord som beskriver hur jag känner. Att vara trött och ledsen samtidigt som att vara helt rastlös är helt galet.
Idag har vi fått gjort lite. Nu är allt löst med bank (inför bouppteckning), börjat titta på gravsten och pratat med stenhuggeriet, bokat tid för blomsterarrangemang osv. Känns bra att göra saker för vår son. Ibland är det svårare då känslor inte
går att styra eller förneka. De kommer när man minst anar det.
Älskade Caspian! Jag känner din närvaro - önskar bara att jag fick känna dina kramar och pussar. Du är och kommer alltid vara vår pojke!
Fina ni ❤️❤️