10 november
Idag har jag varit social med min underbara man som gjort sin sista sömnundersökning. Under dagen har de mätt hans förmåga att somna på beställning och mellan 8.00-8.20, 10.00-10.20, 12.00-12.20, 14.00-14.20 samt 16.00-16.20 har dessa mätningar gjorts, resten av tiden har han och jag spenderat tid tillsammans i sjukhusets huvudentré. Jag hoppas med hela mitt hjärta att dessa undersökningarna ger ett resultat som kan hjälpa N att få livet att bli lite enklare. Sömnundersökningen är en milstolpe för oss och den kanske kan ge N nya möjligheter. Min N kämpar lika mycket som jag med saknaden efter Caspian medan han samtidigt kämpar med sin psykiska ohälsa. Att få möjlighet att vara med på ett sätt som idag med N ger oss mer tid att prata om allt mellan himmel och jord, vilket i sig är enormt värdefullt. Vi har och går igenom mycket tillsammans, mycket som ingen annan tvingas genomgå och värnar vi inte om varandra kan det bli svårt att hitta varandra mitt i detta kaos!
Jag tycker inte att det är speciellt jobbigt att vara på sjukhuset, men det drar upp mycket och jag ser dig Caspian överallt. För mig är sjukhuset en slags trygghet, ett ställe där jag har många jobbiga men oxå många fina minnen ifrån. Vi spenderade mycket tid där och träffade mycket människor som gjort mycket för oss. Att vara på ett ställe där vi spenderat mycket tid gör att mycket minnen kommer och jag kan se Caspian både springa i entrén samt åka i sin vagn. Åka runt på pressbyrån där han ibland ville ha något efter vi varit på dagvården eller på avdelningen. Saknar hans bestämda önskningar… Minns våra hissäventyr, våra promenader (spontana samt de till strålningen, avdelningen och RMH). Minnena blir så starka att det känns som att jag kan ta på dem! Vi har varit i dessa korridorer, entrén, gatorna runt om, parkeringshuset osv så många gånger och att kunna se honom i dessa omgivningar ger en form av värme samtidigt som saknaden griper tag ordentligt i hela mig. Som Darin sjunger i "En säng av rosor" -
"Gatorna ekar av dig,
minnen som alltid finns där,
allting jag ser är en film av oss två,
som fastnat i vår lilla värld".
Det är precis så det känns… Jag ser allt som en film framför mig och jag önskar att jag var där tillsammans med dig Caspian alltid…
Jag älskar dig så ofantligt mycket Caspian - min superhjälte.
