15 november
Efter jobbet idag blev det en tur med dottern till Lund för att hon skulle få möjlighet att umgås med syskonstödjaren. De senaste veckorna har varit väldigt tuffa för henne - det är inte lätt att ta sig an all den sorg som finns när man förlorar sin älskade lillebror samtidigt som tonåren problemen ökar. Det som är bra är att Ä är otroligt medveten om exempelvis att hon behöver träffa syskonstödjaren och hon vet att hon har stöd på olika ställen! Jag önskar så att jag kunde ta bort hennes smärta att jag kunde göra mer. Men jag vet att jag inte kan påverka allt, precis som att vi inte kunde påverka Caspians sjukdom. Vi alla i familjen har haft en svår period i vår sorg efter Caspian just den sista månaden. Det svänger verkligen och ingen dag är den andra lik. Men vi alla bär en enorm smärta och maktlöshet som ingen kan ta bort. Vi försöker tackla den på olika sätt men den är brutal och omöjlig.
Syskonstödjaren är fantastisk och det märks att Ä verkligen tyr sig till henne och känner ett enormt stöd. Vi är så tacksamma för all hjälp vi kan få och hon är verkligen guld värd!
Älskade Caspian, idag gick jag på ställen där vi spenderat mycket tid. Du älskade leksaksaffärer och att shoppa till dig själv. Medan Ä var med syskonstödjaren strosade jag lite i affärer och som alltid ser jag dig överallt. Jag måste säga att jag har lite problem med att gå förbi barnkläder, leksaker osv. När jag väl gör det så tänker jag bara på vad du hade velat ha, vad du hade sagt när du såg dem osv.
En bit av mig är förlorad och saknad. Jag saknar dig Caspian konstant!
Jag älskar dig mitt hjärta!
