19 oktober
Älskade Caspian. Blev en kort vända i trädgården idag - behövde sätta ljus i de batteridrivna ljusen samt samla ihop mig själv lite. Känslorna är nära konstant även om det inte syns utåt (jag tror inte det syns exempelvis på jobbet - men jag vet inte).
Det är så tomt utan dig Caspian.
Efter en stund i trädgården ringde N, Ä var påväg ner till trädgården hon med och önskade att hon fick vara själv. Vi behöver alla våra stunder och vi alla sörjer så olika, men det är skönt att det är okej att det är så.
Att sakna någon på detta sätt är brutalt och olidligt. Minns att jag beskrivit så många gånger att hela jag är totalt krossad - en miljon bitar och det är verkligen så. Vissa bitar börjar sakta falla på plats men många kommer aldrig att få hitta tillbaka.
En stor bit är saknad. Jag saknar varenda millimeter av dig Caspian!
Jag älskar dig mitt hjärta!
