7 oktober
Tankar finns hela tiden och allt detta har verkligen ändrat på saker och ting - känslor, värderingar, tankesätt osv. Att få en insikt i saker är naturligtvis väldigt bra, men ska det krävas något av detta slaget är det helt galet. Jag är så glad för en
tiden vi fått med Caspian, det kan ingen ta ifrån oss, men jag önskar så mycket att den tiden var oändlig. Caspians diagnos skapade totalt kaos i mitt inre och väckte mycket inom mig. Där är så mycket i mitt huvud och att omsätta det till ord i dag är
inte det lättaste. Men det kommer komma när det landar lite.
Idag har jag och N börjat med en form av terapi tillsammans för att hitta varandra i allt - hitta en kommunikation som gör oss starkare i vårt förhållande. Vi har väldigt många olikheter, vilket är både bra och mindre bra. Men vi ska ta hand om det vi
har och detta kan inte göra något annat än att gynna oss.
Älskade Caspian, jag hoppas så innerligt att du finns vid min sida. Att hålla dina små händer i mina är något jag saknar så mycket. Att se sina glittrande ögon och höra ditt pärlande skratt. Du är den mest fantastiska pojke jag träffat och jag är så stolt
över dig, precis som pappa och Ä. Vi älskar dig!
