28 september
Somliga dagar är snurrigare än andra och idag blev en sådan dag. Det känns i kroppen efter gårdagen, men jag tycker om att ha Caspian nära i tankarna. Hela jag känns fortfarande i bitar som jag gjort sen den 27 maj, men jag har någonstans omfamnat att det är så jag känns idag. Inget finns att göra för att laga dem bitarna för ingen eller inget kan ge oss vår Caspian tillbaka. Att leva med saknaden är det sjukaste, brutalaste som finns.
Många stunder tänker man på vad Caspian kunde ha sagt och gjort. Han hade alltid bra saker att säga, höja eller fråga. Så många tankar i en liten kropp. N skrev till mig om en sak Caspian sa när de två satt i traktorn tillsammans och mitt hjärta värmdes och ett par tårar fälldes!!! Vår fina Caspian! Att ha fått vara med dig är så underbart! Caspian, Ä och N förgyller mitt liv - ni betyder allt!
Caspian som varje dag älskar jag dig och saknar dig! Du är en del av mig.
