28 februari
C vaknade tidigt för ett toalettbesök och därefter ville han upp i vagnen. Igår fick vi veta att vi skulle byta rum så det blev första grejen att gör idag. Det blev ett lite större rum, vilket är skönt då vi är tre stycken och vi behöver lite plats för
att förflytta C mellan exempelvis säng och vagn.
Därefter tyckte vi det passade bra att ge oss på att duscha C. Han fick helt enkelt sitta i Ns knä och jag fick tvätta. Det blev rätt smidigt och C blev jättenöjd! Han tyckte det var så skönt! Inte så konstigt då det inte har varit läge med dusch
tidigare med tanke på energi och rörlighet.
Med början igår har C varit piggare och gladare. Han utmanar sig själv genom att göra allt för att försöka röra sin vänstra sida. Igår kväll satt han och försökte räta ut sina fingrar. Han sa till N att det var jobbigt för armen ville inte sova (den
spände sig själv). Han pratade nästan med armen och när han sa till den att räta ut sig så gjorde den det och hela han sken upp. Dagen idag har han utmanat vidare och vi har sett honom flytta på både ben och arm. Han kan dock inte gripa tag i något
med vänster hand och han kan inte gå eller stå men stödja med benet och stå med stöttning. När han sitter i vagnen lutar han inte fullt så mycket till vänster och han kan sätta sig upp i vagnen själv (dock blir han trött efter en stund). Han
vill klara allt själv! Vi har alltså fått en mer rörlig pojke idag och envis som han är lyckas han med det mesta - han har t.o.m. byggt lite Lego.
Eftermiddagen har varit aktiv med litet restaurangbesök (som C så mycket såg framemot), besök av mina bästa väninnor, Ns bonusbror och fru (utomhus). Och bästa av allt Ängla och barnens faster! Som jag saknar vår älskade dotter. Det var verkligen helt
underbart att få ha bägge barnen en liten stund! Gör så ont att vara ifrån henne men jag vet att vi snart är samlade igen och jag vet att hon är trygg och glad där hon är och det är viktigast av allt!
Vår situation är brutal och påfrestande men någonstans tror jag att överlevnadsinstinkten har kopplats in och jag upplever att jag verkligen tar en stund i taget! Cs livsglädje ger mig lycka och kraft att göra allt som jag behöver för att få honom att
må bra! Sen kommer stunder då allt sköljer över, vilket är bra och viktigt. Men fokuset är nu på att få till allt för att vi ska kunna få en trygg och fungerbar tid hemma!
