10 juni
Känns så märkligt tyst på morgonen. Att våra lilla C inte ropar, låter eller något. Han är så galet saknad. Att höra sina barn på morgonen är något av det finaste. Höra någon som ropar på mamma och bara vill att man kommer och ger kärlek!
Dock var jag lite förväntansfull idag (vilket jag inte varit på länge) då jag skulle iväg och göra den tatueringen som kommer påminna mig om honom och hans syster dagligen. Konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att den ska dit oavsett vad!
Jag var där vid 10.00 och tatueraren hade ritat upp allt var för sig och sen byggde han ihop allt och han började tatuera vid 11.00. Jag trodde det skulle vara mycket värre och det var tur för det krävdes 4 timmar tills den blev klar. Men han lyckades
göra den precis så som jag hade tänkt mig. Jag är så galet nöjd och nu har jag mina barn med mig överallt, Caspian är med hela tiden!
Barnens namn, en fjäril (sommarflue), Caspians älskade måne, barnens profiler och magnoliablommor. Vilket jobb han gjorde och det var värt varenda minut.
Jag har så svårt att förstå att han inte är här fysiskt. Det gör ont att veta att jag inte kommer få känna hans kramar igen, höra hans röst säga "jag älskar dig", höra honom säga mamma och inte få känna hans doft. Kanske jag en dag får
det, men jag önskar så att jag fick följa honom genom livet, se han utvecklas, börja skolan, sluta skolan, vara tonåring, blir vuxen och skapa familj. Älskade lilla Caspian, mamma saknar dig varje minut. Tack och lov känns det otroligt bra när jag
pratar om dig, minns och ser bilder/videos. Att minnas allt med dig är underbart!
Jättefin tatuering Titti ❤️